Det var min första konsert av dom, eller egentligen så

var det min första riktiga konsert någonsin.

Och konserten vad helt fantastisk♥♥

Jag hatar alla recenterna som skrev det som om det bara var tjejer på konserten. Det var minst lika många killar som tjejer om inte mer. Plus så såg jag en kille som såg ut som Andy Sixx, det var lite creepy. Stackarn jag glodde nog på han med ögon stora som ping-pong bollar.

Jag älskar att MCR blandade låtarna så pass. Jag hade funderat på om dom bara skulle spela låtar från Danger Days, [fast det hade inte gjort så mycket] men jag har alltid längtat efter att få höra b.la I'm Not Okay (I Promise), Famous Last Words, Helena och såklart Welcome To The Black Parade.

Det är obeskrivilgt hur jäkla glad jag blev när jag fick höra dom^^

Ni som lyssnar på My Chemical Romance vet ju hur

Welcome To The Black Parade startar.

Så när pionisten spelade första tonen, då exploderade Annexet. Alla skrek som fan.

Det glömmer jag aldrig. Fortfarande varenda gång jag lyssnar på 

The Black Parade tar första tonen mig tillbaka till konserten. Jag hör fortfarande vrålen. Jag känner fortfarande känslan.

På konserten så sa Gerard innan dom spelade Summertime:

"We made a record we really believed in.

So thank you for believing in us."

När Gerard sa det tänkte jag för mig själv:

"Thank you for making something worth believing in."

För mig är det självklart. Jag längtar varje dag tillbaka, och jag drömmer hela tiden om att får åka till en till konsert. Dom räddar våra liv så det är klart att vi tror på dom.

Det smärtsamaste på konserten var när Gerard sjung: "And the hardest part of this, is leaving you." på Cancer. Det var då jag förstog att det verkligen var slut...

Ett oförglömligt minne. Den 18 Mars 2011.

// thoughts and curses, E